Min chef är en äcklig, puckad jävel till butiksnatzi!

Nu har jag fått nog! JAG SKA ALDRIG MER JOBBA!
Min chef och hans fru är såna jävla dinosaurier, UPPBLÅSTA jävlafågelhelveten som kräks sin skit och äter sina spyor. Jag tänker aldrig mer jobba i butik och jag tänker aldrig mer ha någon chef. Damer och herrar, jag ska berätta för er vad som har hänt. Till att börja med så har jag jobbat övertid varje jävla dag i 7 månader. Jag har den sista tiden blivit sliten både i kropp och knopp, jag har jobbat kvällar och jag har jobbat dagar. Jag har ställt upp som en lojal hund och tagit över mina kollegors pass när de velat sjukskriva sig eller när de har velat sluta tidigt för att festa.

Men, damer och herrar, det är inte hälsosamt att jobba dygnet runt i en för lång period. Jag har gått in i väggen och blir numera glad när någon kastar en boll till mig. Helt ärligt, så understimulerad är jag. Därför har jag sagt ifrån och bett om att bara få jobba heltid. Detta gick, konstigt nog, bra för de pengargiriga asätarna. Sen får jag givetvis ett nytt schema, med perfekt antal timmar. Problemet är nu att de dagligen ber mig att jobba över i bara en timme. Hade jag jobbat över dessa timmar så hade jag fortfarande haft mindre övertidstimmar än förut. Så vad tror ni att asätarna säger? Jo, de säger att mitt betende är dåligt. Att jag borde ställa upp. De försöker ge mig dåligt samvete. Detta försöker dom varje dag, både på jobbet öga mot öga och hemma via sms och samtal. Vad är det här? Får jag inte säga nej? Hur får jag ett slut på dessa elaka kommentarer?

Ni kanske tycker att jag borde prata med min chef, att det vore den enklaste lösningen. Men jag måste berätta att det alltid inte är så lätt att stå upp för sin chef. Jag får ta konsekvenserna av mina handlingar i form av fel lön, elaka kommentarer och skitgörat på jobbet. Jag har sagt ifrån väldigt många gånger. Inget har funkat. Det är därför jag slutar om tre veckor. Hädanefter ska jag aldrig mer jobba. Till hösten ska jag flytta tillbaka till Sverige för att studera. Jag ska aldrig lämna skolan.

Nu har jag gjort det, damer och herrar. Jag har sålt min själ till djävulen och blivit en i mängden och skaffat mig en blogg. Det känns som att jag klippt mig och skaffat mig ett jobb. Från och med nu får ni inte ringa mig. Bloggen är här för att ta över. Ni kommer att få ta del av mina nya inköp och jag kommer att ta kort på mina frukostar och hur jag ser ut innan utgång. Jag kommer också att göra reklam för dyra krämer och fula, obekväma plastskor.

Nä, skämt åt sidan. Jag skulle aldrig, någonsin, göra det. Jag är inte som er. Jag är någon helt annan. Jag är någon, som för er förblir anonym, som ska skriva om mitt livsäventyr och en hel del välformulerad skit. Jag kommer att trampa på tår, provocera, underhålla, snacka musik och skriva om kulturnissar i fluffiga koftor. Ja, givetvis också om puckade politiker.

Bloggerskan är här för att ta över och jag ska bli den nya, kända blondinbellan i vargförklädnad. Stay tuned.